Plotinov En Norrlands Guld I Guldsalen

Ivanov av Tjechov på Dramaten

Postad den 14/01/2017 avAdministrator

Ivanov på Dramaten, en överraskande rolig föreställning, regisserad av Alexander Mörk-Eidem.

I grunden skall denna pjäs handla om samhällets förfall och idealisternas problem, omgivna av vulgära egoister. Men pjäsen blir mer en kavalkad av det komiska i människors ömklighet i tider av förändring.

Jag skall inte avslöja hur det slutar men det är en pjäs av Tjechov.

Johan Ulveson, Inga-Lill Andersson, Nina Fex, Ida Engvoll och Gunnel Fred

Fotograf Carl Thorborg

Originalhistorien utspelar sig i ett för-revolutionärt Ryssland. Klasserna är i gungning. Ett mörker vid horisonten för den gamla ordningen. Det lilla jordbruket, de gamla ätternas makt.

Det är ryskt med en blandning av excentriska grevar, dominanta kvinnor och en självuppoffrande sjukgymnast.

Det är en värld där man går till vårdcentralen om man mår dåligt och ingen orkar ta tag i att uppfostra nästa generation, ännu mer vulgär och odräglig än den nu vuxna.

Fotograf Carl Thorborg

Sexualiteten är en blind drift som ursäktar och förklarar allt. Kanske inspirerat av Freud?

Om man vill bryta sig ur, hamnar man bara i pengaberoende till långivare och självförakt.

Är allt mörkt? Nej, för man kan trots allt skratta åt det löjliga i allting. Schopenhauer kanske har rätt i att människans ambitioner bara gång på gång visar sig vara på sin höjd en kort utlösning, sedan tillbaka till grå vardag och nya drömmar.

Var finns då friheten? I döden? Enligt Schopenhauer finns den i konsten, i meditation, musik, poesi och välgörenhet.

Aktörerna talar ibland till publiken som om de är medvetna om att den sitter där, ett grepp som ger mig en känsla av att de själva också vet att detta är en teater de själva genomgår för sin egen skull och för vår. Trösten finns i själva pjäsen.

Hamadi Khemiri, Fotograf Carl Thorborg

Några skådespelare som sticker ut i sin prestation är Hamadi Khemiri som Sami, den sjuka hustruns ”sjukgymnast” i sin objektivt idealistiska envishet mot all moralisk relativism. Han visar både styrkan och svagheten i att likt Sokrates bestämt hävda sin etik mot en oförstående omgivning.

Paret Johan Ulvesson och Gunnel Fred fungerar också bra som samtidigt charmiga och hemska kapitalister.

Adam Pålsson som Justus, den odrägliga tonåringen har en egen fanclub i publiken, och det är begripligt.

Scenografin av Erland Birkeland är speciell och originell, tidlös trots ett försök att vara nutida med hoppborg. Det skall vara Norrland men känns i så fall mer som en reklam för Norrlands Guld, en pastisch.

Avslutningsvis var det en sevärd pjäs, med många skratt och en del allvar.

Recension Albin Axén

Pjäsen ges igen fr o m den 27/1 2017

Shanti Roney

Ivanov

Nina Zanjani

Anna

Bengt CW Carlsson

Douglas

Hamadi Khemiri

Sami

Gunnel Fred

Gunilla

Johan Ulveson

Janne

Ida Engvoll

Emelin

Adam Pålsson

Justus

Nina Fex

Babsan

Hulda Lind Jóhannsdóttir

Källa

Inga-Lill Andersson

Anita

Michael Jonsson

Mackan

Översättning

Staffan Skott

Regi

Alexander Mørk-Eidem

Scenografi och kostym

Erlend Birkeland

Ljus

Ellen Ruge

Peruk och mask

Linda Hyllengren

Musik

Goran Kajfeš

Detta inlägg postades i Albin Axén, Dramaten, Teater och taggades Ivanov. Bokmärk permalink.

Kommentera Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Kommentar

Namn *

E-postadress *

Webbplats

### Senaste artiklar

Välj kategoriVälj kategoriAlbin AxénAnders HedmanAnita Emthén NorrblomasidesbankingBarnBlomsterängCecilia Magnusson AdellCristina FuentesDansDramatenFilmgalleryInga OllarsJoakim CederKonstLedareLitteraturMariam GorjiMuseumMusikMusikalOperaStadsteaternStefan LoåTeaterThomas LundqvistUncategorized

### Sök

Sök efter:

### Sök

Historiskt arkiv · Ursprungligen publicerad 2019-08-18. Visa sidan hos Internet Archive · Ursprunglig adress