← Tillbaka
Litteratur14 maj 2016

Trettondagsafton Pa Dramaten

Av Slynglararkivet

Återpublicerad från Slynglars historiska arkiv.

Trettondagsafton på Dramaten

Postad den 27/02/2015 avAlbin Axen

Denna pjäs är en underhållande folkfest med ironiska undertoner. Om du känner för att få uppleva klassisk komisk William Shakespeare i ny modernare version så är det här pjäsen för dig. Om du vill ha något mer allvarligt åt Norén-hållet är detta fel pjäs.

Pjäsen börjar med att den unga adliga kvinnan Viola vill gifta sig med hertigen Orsino som bara har ögon för en kvinna som ej vill ha honom. Hennes list går ut på att agera kastratsångare och komma nära inpå hertigen för att sedan få honom att älska henne och träda fram som kvinna. Hur det går? Mer skall inte avslöjas för att inte förstöra dramatiken, men det blir vissa överraskningar för den som ej känner till handlingen.

Budskapet är enkelt och tydligt, kärleken ställer till med enorma konsekvenser samtidigt som den i sig själv är flyktig som en fantasi.

Barn skaffas, hus köps, kärleken tar slut men barnen och husen tar upp världens yta och föder ny kärlek. Kanske kärleken kan liknas vid tiden, ett fenomen som nästan är omöjligt att definiera i sig självt men som kan flytta bergskedjor.

För den som vill bli uppiggad och högklassigt road in i våren rekommenderar jag denna pjäs! Skådespelarna gör en bra insats, speciellt Lindy Larsson som narren Jennie Silfverhjelm som Maria med bra tajming och njutningsfull dekadens. Regin av Åsa Melldahl är effektiv. Scenografin av Bengt Gomér är trovärdigt inspirerad av de lokaler pjäsen uruppfördes i på plats i London.

Kläderna av Lena Lindgren känns rofyllt trogna pjäsens tidsepok men med en viss känsla av nutid. Skönt att alla inte måste ha senaste kostymerna från 2000-talet utan att allting för ge en atmosfär av 1600-tal. Musiken framförs live med trumset, piano och blås på scenen vilket höjer stämningen och för känslan mer mot Opera och det är skönt som alternativ till den så vanliga elektroniska musiken som brukar användas.

Kärleken med förväxlingar och dråpliga queera missförstånd fanns både på 1600-talet och idag.

Albin Axén

Översättning

Lars Huldén

Regi

Åsa Melldahl

Musiker

Göran Martling, Charlie Malmberg, Tomas Norberg

Scenografi och ljus

Bengt Gomér

Kostym

Lena Lindgren

Peruk och mask

Linda Hyllengren, Melanie Åberg

Koreografi

Sara Larsson Fryxell

Musik

Janne Tavares

Skådespelarna:

Jacob Ericksson

Orsino

Pekkari Sofia

Viola

Rasmus Luthander

Sebastian

Filip Alexanderson

Antonio

Alexandra Rapaport

Olivia

Jennie Silfverhjelm

Maria

Per Mattsson

Tobias Rap

Andreas T Olsson

Andreas Bleek af Noosen

Björn Granath

Malvolio

Lindy Larsson

Narren

Bengt CW Carlsson

Fabian

Rolf Skoglund

Valentin

Sten-Johan Hedman

Kapten

Detta inlägg postades i Albin Axén. Bokmärk permalink.

Leave a Reply Cancel reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

Name*

Email*

Website

Comment

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

  • ### Senaste artiklar

Select CategoryAlbin AxénAnders HedmanAnita Emthén NorrblomasidesBarnBlomsterängCecilia Magnusson AdellCristina FuentesDansDramatenFilmgalleryJoakim CederKonstLedareLitteraturMusikMusikalOperaStefan LoåTeaterThomas LundqvistUncategorized

  • ### Sök

Search for:

  • ### Search

//


Historiskt arkiv · Ursprungligen publicerad 2016-05-14. Visa sidan hos Internet Archive · Ursprunglig adress