Trettondagsafton Pa Dramaten
Av Slynglararkivet
Återpublicerad från Slynglars historiska arkiv.
Trettondagsafton på Dramaten
Postad den 27/02/2015 avAlbin Axen
Denna pjäs är en underhållande folkfest med ironiska undertoner. Om du känner för att få uppleva klassisk komisk William Shakespeare i ny modernare version så är det här pjäsen för dig. Om du vill ha något mer allvarligt åt Norén-hållet är detta fel pjäs.
Pjäsen börjar med att den unga adliga kvinnan Viola vill gifta sig med hertigen Orsino som bara har ögon för en kvinna som ej vill ha honom. Hennes list går ut på att agera kastratsångare och komma nära inpå hertigen för att sedan få honom att älska henne och träda fram som kvinna. Hur det går? Mer skall inte avslöjas för att inte förstöra dramatiken, men det blir vissa överraskningar för den som ej känner till handlingen.
Budskapet är enkelt och tydligt, kärleken ställer till med enorma konsekvenser samtidigt som den i sig själv är flyktig som en fantasi.
Barn skaffas, hus köps, kärleken tar slut men barnen och husen tar upp världens yta och föder ny kärlek. Kanske kärleken kan liknas vid tiden, ett fenomen som nästan är omöjligt att definiera i sig självt men som kan flytta bergskedjor.
För den som vill bli uppiggad och högklassigt road in i våren rekommenderar jag denna pjäs! Skådespelarna gör en bra insats, speciellt Lindy Larsson som narren Jennie Silfverhjelm som Maria med bra tajming och njutningsfull dekadens. Regin av Åsa Melldahl är effektiv. Scenografin av Bengt Gomér är trovärdigt inspirerad av de lokaler pjäsen uruppfördes i på plats i London.
Kläderna av Lena Lindgren känns rofyllt trogna pjäsens tidsepok men med en viss känsla av nutid. Skönt att alla inte måste ha senaste kostymerna från 2000-talet utan att allting för ge en atmosfär av 1600-tal. Musiken framförs live med trumset, piano och blås på scenen vilket höjer stämningen och för känslan mer mot Opera och det är skönt som alternativ till den så vanliga elektroniska musiken som brukar användas.
Kärleken med förväxlingar och dråpliga queera missförstånd fanns både på 1600-talet och idag.
Albin Axén
Översättning
Lars Huldén
Regi
Åsa Melldahl
Musiker
Göran Martling, Charlie Malmberg, Tomas Norberg
Scenografi och ljus
Bengt Gomér
Kostym
Lena Lindgren
Peruk och mask
Linda Hyllengren, Melanie Åberg
Koreografi
Sara Larsson Fryxell
Musik
Janne Tavares
Skådespelarna:
Jacob Ericksson
Orsino
Pekkari Sofia
Viola
Rasmus Luthander
Sebastian
Filip Alexanderson
Antonio
Alexandra Rapaport
Olivia
Jennie Silfverhjelm
Maria
Per Mattsson
Tobias Rap
Andreas T Olsson
Andreas Bleek af Noosen
Björn Granath
Malvolio
Lindy Larsson
Narren
Bengt CW Carlsson
Fabian
Rolf Skoglund
Valentin
Sten-Johan Hedman
Kapten
Detta inlägg postades i Albin Axén. Bokmärk permalink.
Leave a Reply Cancel reply
Your email address will not be published. Required fields are marked *
Name*
Email*
Website
Comment
You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>
- ### Senaste artiklar
- Millesgården
- Ronja Rövardotter på Stockholms Stadsteater
- Revenant, en film med iskrisp och gud som en blodig ekorre
- En tidning som heter Slynglar
- Deborah Hay utmanar det invanda
- ### Välj kategori
Select CategoryAlbin AxénAnders HedmanAnita Emthén NorrblomasidesBarnBlomsterängCecilia Magnusson AdellCristina FuentesDansDramatenFilmgalleryJoakim CederKonstLedareLitteraturMusikMusikalOperaStefan LoåTeaterThomas LundqvistUncategorized
- ### Sök
Search for:
- ### Search
//
Historiskt arkiv · Ursprungligen publicerad 2016-05-14. Visa sidan hos Internet Archive · Ursprunglig adress
