Chicago

Chicago – lite queer underhållning

Postad den 21/12/2014 avAlbin Axen

Pirrande underhållning är inte att förakta. Att som en vanlig blek medelklassarbetare titta på viga uppklädda dansare som sjungandes skjuter sina älskare, trampar på sina beundrare och beter sig allmänt vidrigt på alla sätt kan ju vara underhållande. Att se människor göra det som man själv inte skulle våga eller vilja göra kan vara befriande.

Chicago handlar om några hänsynslösa människor i 20-talets gangsterchicago. En charmigt osympatisk dansös skjuter sin älskare och ber äkta mannen Amos Hart toffligt och skickligt spelad spelad av Fredrik Lycke ta på sig skulden vilket han gör tills han förstår att det var hennes älskare. Då hamnar hon i fängelse där hennes enda hopp ligger hos den underbart slemmige brottsadvokaten Billy Flynn spelad av Dan Ekborg.

Alla har en relation till Gangstrarnas Chicago på 20-talet genom alla amerikanska filmer från Scarface(originalet) till

De Omutbara. Att se onda människor triumfera över de snälla kan vara uppfriskande på ett Nietzscheanskt sätt i lagom doser. Dock slutar ju alla filmen med att de onda förlorar, så icke lika tydligt med musikalen Chicago.

Det originella med just Chicago-musikalen är att den utgår från en kvinnlig gangsters perspektiv. Hon är inte bara gangster utan även vaudeville-stjärne-aspirant. Hon upptäcker snabbt att det inte är så stor skillnad mellan att charma och förtrolla en juru, en journalistkår eller en vaudeville-publik. Allt som krävs är en bra historia, ett offer, våld, sex och spänning.

Själva showen jag ser är en skicklig adaption av originalet utan mycket nytt tillfört, mer än kanske lite mer queer vinkel på männen och kvinnorna. Lite mer feministisk vinkel där männen får vara fjolliga och kvinnornas butchiga. Vilket är extra underhållande och känns som en uppdatering.

De stjärnor som utmärker sig som extra underhållande och trovärdiga är helt klart Dan Ekborg och Sharon Dyall. Det är kul att ha följt en artist om Dyall från att jag såg henne för första gången i en fantomenmusikal på 80-talet med Peter Dalle till idag och se hur hon har varit så proffsig hela resan.

Lisa Nilsson sjunger ju bra och har ett starkt uttryck, men känns inte riktigt som en fullfjädrad skådespelare med den där trashiga pondusen hennes roll Roxy kräver, men det gör ingenting för hennes övriga talanger kompenserar.

Scenografin, kostymen och orkestern lämnar inget övrigt att önska, det är extra allt. Regin av Roine Söderlundh är rapp och effektiv, men inte särskilt fördjupande.

Om du vill bli dekadent underhållen en helkväll, men vill slippa moraliska budskap eller originella konstnärliga experiment just den kvällen, tveka inte att se Chicago på Stadsteatern efter ett glas bubbel.

Albin Axén

På och bakom scenen:

Roxie Hart Lisa Nilsson

Velma Kelly Sharon Dyall

Velma Kelly 30/11 Linda Olsson

Billy Flynn Dan Ekborg

Amos Hart Fredrik Lycke

Mama Morton Kajsa Reingardt

Mary Sunshine C. Killik

Fred Casely David Inghamn

Liz Tove Edfeldt

Annie Elin J. Kortesalmi

June Lisette Pagler

Hunyak Elisabet Carlsson

Mona Linda Olsson

Dra-åt-helvete-Kitty Nina Pressing

Dra-åt-helvete-Kitty Hannah Ohlsson

Kommissarie Fogarty, fl roller Niklas Hjulström

Harry m fl roller Andreas Vilsmyr

Harrison m fl roller James Lund

Jury m fl roller Patrik Riber

Notarie m fl roller Zain Odelstål

Biträde m fl roller Denny Lekström

Dansare m fl roller Anna Ståhl

Dansare m fl roller Hannah Ohlsson

Dansare m fl roller Anne Marit Tynes

Dansare m fl roller Hanna Carlbrand

Musiker Maria Kvist

Musiker Lina Lövstrand

Musiker Ingalill Högman

Musiker Peter Fredman

Musiker Mimmi Hammar

Musiker Christine Carlsson

Musiker Patrik Skogh

Musiker Elin Andersson

Musiker Malin-My Wall

Musiker Anna Lund

Musiker Barbro Lindkvist

Musiker Felisia Westberg

PRODUKTION

Manus Fred Ebb, Bob Fosse

Musik John Kander

Sångtexter Fred Ebb

Översättning Calle Norlén

Baserad på pjäsen “Chicago” av Maurine Dallas Watkins

Regi och koreografi Roine Söderlundh

Scenografi Viktor Brattström

Kostym Lars Wallin

Musikaliskt ansvarig Joakim Hallin

Kapellmästare Maria Kvist

Ljus Palle Palmé

Ljud Oskar Johansson

Mask Katrin Wahlberg

Detta inlägg postades i Albin Axén, Musikal, Teater. Bokmärk permalink.

Chicago – lite queer underhållning

Leave a Reply Cancel reply