Om Vardet Av Fellasning

Om värdet av felläsning

Posted on 13/04/2013 byJoakim Ceder

“Det är inte en dålig dag, det är bara ett dåligt liv” — neeeej, tvärtom var det ju! Det var inte dagen som var dålig, det är livet som — Det går inte. Den alternativa meningen har nu klibbat sig fast i min hjärna som bortglömda, lätt möglande rester mellan mina synapser, och tanken är ändå inte så dum. Livet, messieursdames, kan verkligen kännas så, allt större blir förrådet av oförrätter och svärta på vinden, allt mindre i livet är längre roligt. Vi måste städa! — men städandet övergår så sakteliga i läsande av påträffade lusgamla Allers och Husmodern, genomgående av halvsurrealistiska halvantika pinalia av varierande ovärde, påträffade papper som sorteras i högarna vill-slänga-men-törs-inte, bör-slänga-men-vill-inte, Avdelningen för nostalgiska dammråttor och Institutionen för materialinspirerat grubbel. Monsieur, madame, så ser det även ut på hjärnkontorets övre annex. Vinden räcker inte till. Hjärnan måste utökas. Vi behöver en våning till!

1) Egentliga anledningar att skratta avtar med tiden.

2) Tiden går, obönhörligt, och vanligtvis åt fel håll.

3a) Ergo: Vi måste lära oss skratta utan anledning.

3b) Hysteriskt och ofta.

För länge sedan, när Slynglarna voro aktiva och icke fullt så framgångsrika som nu, skedde ett underbart om än quixotiskt försök att marknadsföra Slynglar (som nu är i bloggformat) som papperstidning på Gula Villan i Frescati. Idén var bra, men allt skedde bland studenter som var så lika oss att de helst av allt ville babbla intellektuell goja och dricka öl — de var med andra ord alltför lika oss och framgången var således måttlig. (Dock fanns på denna tid 4-5000 läsare i veckan på nätet, jag minns inte längre så noga.) För att äntligen komma till poängen, i den mån sådan finnes: I vårt sköna häfte fanns en liten dikt, Carpe Diem, av undertecknad:

Idag är en viktig dag!

Den dagen är nu, när vi lever.

Det som varit kommer ej tillbaka.

Imorgon är inte här.

Det är endast idag som vi lever:

Idag är en viktig dag.

Och det var verkligen en fin kväll. Hrr. chefred. Albin och Anders gjorde en fin sketch, vi hade ett litet bluegrassband med oss som sjöng Roll in My Sweet Baby’s Arms…

Undras vad det blev av dem! Bandet har väl strötts som agnar för vinden, “och somt föll bland god jord”, gissar jag, “och somt bland törnen” (som det engång hette rent bibliskt. För autentiskt musikaliskt uttryck av denna idé, se nedan)

Efter vårt förvisso bejublade uppträde skedde undergroundtidningsförsäljningsförsök. Fröken Lundin sålde flest, vill jag minnas, hela fem styck? Jag drog min dikt som försäljningsargument, och detta ledde till att jag sålde en tidning, kanske två. Men en mängd studenter tyckte att detta var djupt, minsann, och stirrade omedelbart extra djupt i sina ölglas i hopp om att svaret på gåtan skulle finnas på ölbotten. Om det inte hjälpte så togs ett glas till, och detta är den ultimata filosofin: Antingen finner du svaret eller också ser du till att glömma frågan. I och med detta hoppas jag få återkomma till själva ämnet. Var kvällen fin? Jajjamensan! Lyckades vi med det vi egentligen tänkt? Mja. Kan vi ändå vara glada åt detta? Jo. Klipp det röda bandet! — vi har invigt ett nytt rum ovanför hjärnloftet, förvisso tommare men med gott utrymme för felläsning, förbättrade minnen, poesi och tämligen meningslöst men hjärtligt skratt. Livet är som det är. Men dagen är din.

(Detta skrivs istället för jubileumsskrift för Slynglar, tio år i år, av dess mest virriga medverkande.)

This entry was posted in Blomsteräng. Bookmark the permalink.

Om Vardet Av Fellasning

Om värdet av felläsning

Leave a Reply Cancel reply