Scen20 juli 2008
Sista
Av Slynglararkivet
Återpublicerad från Slynglars historiska arkiv.
> # Snart sista chansen att se Dansen
>
> Fria teatern
> ger här en teater med stort T.
>
> Helt utan förväntningar,
> eller snarare beredd på det värsta
>
> som en mindre teater kan ge i form av amatörmässighet gjorde denna min attityd
> att
>
> jag blev positivt överraskad.
>
> Först kommer jag in
> i teatern där en av aktörerna, en cool kvinna, Birgitta
> Sundberg, tar emot min biljett med stark karisma, till det att
>
> jag sätter mig i den minimala salongen framför scenen. Scen
> förresten, scenografin av Bengt Fröderberg är väldigt
> fin, baserad på halvt genomskinliga stora boksidor så hela
>
> verket upplevs som delvis en litterär upplevelse där aktörerna
> innan sin scen först med skicklig belysning anas talande genom
> boksidan.
>
> Detta är en stor bedrift
> i det lilla men med en besk eftersmak.
>
> Den beska eftersmaken är
> ingen negativ kritik utan en konsekvens av själva manusets moral,
> skrivet av australiensaren Joanna Murray-Smith.
>
> Kortfattat handlar Sista
> Dansen om hur en man lämnar sin hustru efter många års
> äktenskap med en utflyttad dotter. Pjäsen sätter fingret
> på
>
> de svåra valet huruvuda en människa skall ge vika åt
> sin lust att dansa en sista dramatisk dans och suga ut den sötma
> hon kan få eller om hon skall
>
> stå fast vid en mer uppoffrande moral. Manuset försöker
> ge detta dilemma en aspekt av en motsättning mellan realism och
> naturalism som går mig förbi, men
>
> när Nietzsche den gamle ärkeräven poppar fram i en referens
> känns det rimligt. Detta skriver jag med risk för att missbruka
> Nietzsche som referens.. Vad som kan menas med denna lite kryptiska
> namedropping är i detta fall synen på människan som
> en varelse vars värde hon vinner genom att säga ja, att handla,
> att inte visa avundsjuka, ånger eller skam. En slags kompromisslös
> livsbejakande inställning som skall fram även på bekostnad
> av medlidande eller galenskap. Förpackad i en kreativ människa
> kan den verka positiv och obeveklig, men i en våldsverkare kan
> den bli förödande för att göra en egen reflektion.
>
> "Finns det för övrigt inte en viss likhet
> med Allan Edwall i karisman hos denne skådespelare?"
>
>
En
> ung och vacker kvinna, Claudia spelad av Anna Littorin kommer plötsligt
> hem till det stagnerade äktenskapet för at skriva en smickrande
> hyllning till mannen, en åldrad
>
> kulturjournalisten tillika författaren Gus spelad av Håkan
> Jonson. Finns det för övrigt inte en viss likhet med Allan
> Edwall i karisman hos denne skådespelare? Hans hustru Honor är
> en författare som offrat sin karriär för mannens och
> för att ta hand om barnet.
>
> Var det hennes fria val eller
> lurades hon av mannen? Pjäsen ger inga enkla moraliska utvägar
> men jag upplever att den romantiserar hustruns beteende efter att mannen
> lämnat henne. Har Honor rätt att hata Gus eller bör hon
> vända sin vrede i en kreativ akt?
>
> Den unga kvinnan säger
> sig beundra hustruns tidigare litteratur och uppmanar henne att nu börja
> skriva efter att den unga kvinnan tagit över hustruns man.
>
> En utsökt scen, verkligen
> genomintellektuell scen i ordets positiva bemärkelse. Detta är
> inga ytliga egoistiska känslor, nej det rör sig om tänkande
> människors distanserade sätt att se på sig själva
> och sina öden. Liksom de levde i en bok... Jag tror själv
> att en kvinna som offrat så mycket för en annan människa
> men blir sviken så brutalt lätt förlorar sin styrka
> snarare än vinner en ny kraft.
>
> Regin av Ulla
> Gottlieb betonar snabba och vassa repliker och den låter alla
> karaktärerna representera olika nyanser av ett mer eller mindre
> analytiskt förhållningssätt till livet. Pjäsen
> levereras med den erfarna och lite äldre människans coolhet
> inför livets villkor, någonting vi som fortfarande inte kommit
> dit i livsvisdom kan behöva. Det är därför kanske
> synd att salongens publik själva är av den lite äldre
> kategorin?
>
> Se för all del denna stora Teater i det lilla formatet speciellt
> om du är ung.
>
> Albin Axén
>
> Sista chansen att dansa ges på Fria Teatern på
> Kungsholmen(www.friateatern.se) fram till och med 22 april
>
> Av
>
> Joanna Murray-Smith
>
> (originaltitel Honour)
>
> Honor - Birgitta
> Sundberg
>
> Gus - Håkan Jonson
>
> Sophie - Ida Wahlund
>
> Claudia - Anna Littorin
>
> REGI
>
> Ulla Gottlieb
>
> SCENOGRAFI
>
> Bengt Fröderberg
>
> Foto: Olle
> Sundberg
>
> Fria teatern
> ger här en teater med stort T.
>
> Helt utan förväntningar,
> eller snarare beredd på det värsta
>
> som en mindre teater kan ge i form av amatörmässighet gjorde denna min attityd
> att
>
> jag blev positivt överraskad.
>
> Först kommer jag in
> i teatern där en av aktörerna, en cool kvinna, Birgitta
> Sundberg, tar emot min biljett med stark karisma, till det att
>
> jag sätter mig i den minimala salongen framför scenen. Scen
> förresten, scenografin av Bengt Fröderberg är väldigt
> fin, baserad på halvt genomskinliga stora boksidor så hela
>
> verket upplevs som delvis en litterär upplevelse där aktörerna
> innan sin scen först med skicklig belysning anas talande genom
> boksidan.
>
> Detta är en stor bedrift
> i det lilla men med en besk eftersmak.
>
> Den beska eftersmaken är
> ingen negativ kritik utan en konsekvens av själva manusets moral,
> skrivet av australiensaren Joanna Murray-Smith.
>
> Kortfattat handlar Sista
> Dansen om hur en man lämnar sin hustru efter många års
> äktenskap med en utflyttad dotter. Pjäsen sätter fingret
> på
>
> de svåra valet huruvuda en människa skall ge vika åt
> sin lust att dansa en sista dramatisk dans och suga ut den sötma
> hon kan få eller om hon skall
>
> stå fast vid en mer uppoffrande moral. Manuset försöker
> ge detta dilemma en aspekt av en motsättning mellan realism och
> naturalism som går mig förbi, men
>
> när Nietzsche den gamle ärkeräven poppar fram i en referens
> känns det rimligt. Detta skriver jag med risk för att missbruka
> Nietzsche som referens.. Vad som kan menas med denna lite kryptiska
> namedropping är i detta fall synen på människan som
> en varelse vars värde hon vinner genom att säga ja, att handla,
> att inte visa avundsjuka, ånger eller skam. En slags kompromisslös
> livsbejakande inställning som skall fram även på bekostnad
> av medlidande eller galenskap. Förpackad i en kreativ människa
> kan den verka positiv och obeveklig, men i en våldsverkare kan
> den bli förödande för att göra en egen reflektion.
>
> "Finns det för övrigt inte en viss likhet
> med Allan Edwall i karisman hos denne skådespelare?"
>
>
En > ung och vacker kvinna, Claudia spelad av Anna Littorin kommer plötsligt
> hem till det stagnerade äktenskapet för at skriva en smickrande
> hyllning till mannen, en åldrad
>
> kulturjournalisten tillika författaren Gus spelad av Håkan
> Jonson. Finns det för övrigt inte en viss likhet med Allan
> Edwall i karisman hos denne skådespelare? Hans hustru Honor är
> en författare som offrat sin karriär för mannens och
> för att ta hand om barnet.
>
> Var det hennes fria val eller
> lurades hon av mannen? Pjäsen ger inga enkla moraliska utvägar
> men jag upplever att den romantiserar hustruns beteende efter att mannen
> lämnat henne. Har Honor rätt att hata Gus eller bör hon
> vända sin vrede i en kreativ akt?
>
> Den unga kvinnan säger
> sig beundra hustruns tidigare litteratur och uppmanar henne att nu börja
> skriva efter att den unga kvinnan tagit över hustruns man.
>
> En utsökt scen, verkligen
> genomintellektuell scen i ordets positiva bemärkelse. Detta är
> inga ytliga egoistiska känslor, nej det rör sig om tänkande
> människors distanserade sätt att se på sig själva
> och sina öden. Liksom de levde i en bok... Jag tror själv
> att en kvinna som offrat så mycket för en annan människa
> men blir sviken så brutalt lätt förlorar sin styrka
> snarare än vinner en ny kraft.
>
> Regin av Ulla
> Gottlieb betonar snabba och vassa repliker och den låter alla
> karaktärerna representera olika nyanser av ett mer eller mindre
> analytiskt förhållningssätt till livet. Pjäsen
> levereras med den erfarna och lite äldre människans coolhet
> inför livets villkor, någonting vi som fortfarande inte kommit
> dit i livsvisdom kan behöva. Det är därför kanske
> synd att salongens publik själva är av den lite äldre
> kategorin?
>
> Se för all del denna stora Teater i det lilla formatet speciellt
> om du är ung.
>
> Albin Axén
>
> Sista chansen att dansa ges på Fria Teatern på
> Kungsholmen(www.friateatern.se) fram till och med 22 april
>
> Av
>
> Joanna Murray-Smith
>
> (originaltitel Honour)
>
> Honor - Birgitta
> Sundberg
>
> Gus - Håkan Jonson
>
> Sophie - Ida Wahlund
>
> Claudia - Anna Littorin
>
> REGI
>
> Ulla Gottlieb
>
> SCENOGRAFI
>
> Bengt Fröderberg
>
> Foto: Olle
> Sundberg
Historiskt arkiv · Ursprungligen publicerad 2008-07-20. Visa sidan hos Internet Archive · Ursprunglig adress