Scen20 mars 2013
Notisisar
Av Slynglararkivet
Återpublicerad från Slynglars historiska arkiv.
> # Notiser för icke-dansnoviser
>
> EN PROVOKATION SOM MEST FASCHINERAR
>
> Det sist sedda först. Såg världsberömda Batsheva Dance Company utföra Virus med ledaren Ohad Naharin för några dagar sedan. En politisk resa med betoning på palestinakonflikten där provokation är huvudrätten. Publiken får se dansare, 16 stycken, med vita dräkter och svarta ben i förgrunden. Bakgrunden är en svart griffeltavla, ett plank där dansarna reagerar med vit krita i hand. Effekten skiljer sig. Ibland lyssnar man länge till kritans skrap som växer till ett vrål som när ett plan lyfter. Innan man ser att det blev en cirkel med ett budskap i. Ibland markerar den vita kritan dansarens kropp mot bakgrunden, nästintill ljudlöst.
>
> Dansen har skapats av den Martha Graham tränade Ohad Naharin. 1964 startade Graham danskompaniet och sedan 1990 är Naharin Batsheva Dance Companys konstnärlige ledare. Naharin har sedan dess skapat ett framgångsrikt, världsberömt, kritikerrosat kompani, mycket uppskattat i Israel.
> Första gången Ohad Naharin besökte Dansens Hus var 1995. Under kvällen förstår man varför han drar fullt hus. Det går inte att sluta tänka på det man sett.
> Vill du se honom visas dansinstallationen FURO på Judiska Teatern under våren. Premiär den 24 mars.
>
> Tänjer på sina gränser aldrig publikens
>
> Till skillnad från ovanstående dansare vill Akram Kahn, denna brittisk-bangladeshiske koreograf, inte provocera denna tredje gång han besöker Dansens hus. Snarare improvisera i exalterad takt medan publiken finner sig bli totalimponerad och hänförd.
>
>
> Verket heter third catalogue och är slutet på en trilogi som började med Polaroid Feet (2001) och Ronin (2003). Jag har inte sett de två tidigare verken men det hänför genom sin exakthet, både gällande musik och text. Kathak som hela framförandet går ut på betyder ”the art of storytelling” på sanskrit och är ursprungligen en hinduistisk tempelritual som med tiden utvecklats till underhållning
> hos de muslimska mogulerna.
>
> Det är såhär: man blir förälskad i Akram. I hans blick och totalt kontrollerade kropp. Han rör sig snabbt och lätt och otroligt vackert. Han berättar en historia där han är son till hjälten i Ronin. Han dör på slutet, givetvis inget annat än en heroisk död. Ingen tror något annat. När dansaren med sina imponerande musiker drar ut på tiden och verkar improvisera lite extra av bara farten är det ingen som protesterar eller skruvar på sig av besvär. Vi vet att det inte är ofta en storhet av detta slag ses på svensk dansscen.
>
> Sorgligt men ändå så hoppfullt
>
> Ljuset i salongen är tänt de tre timmar vi sitter och ser den tempeldansaren Em Theay med sina barn och barnbarn berätta om hur livet såg ut i Kambodja under Pol Pots regim. Med sina 75-år är hon en av få överlevande. Vi vänder blad efter blad i den översatta texten, för hon berättar också med ord om sitt liv. Det hela varvas med filmsnuttar, teaterliknande stycken och såklart dans. En unik tempeldans som ytterst få kan dansa. Theay lär sina barn och barnbarn på scenen, de skrattar och kivas, men allvaret finns hela tiden där.
> Det är en känslosam resa att göra med henne. Men det känns som ett privilegium.
>
> Anita Norrblom
>
> Anita_norrblom@hotmail.com
>
>
>
> Anita Norrblom
>
> EN PROVOKATION SOM MEST FASCHINERAR
>
> Det sist sedda först. Såg världsberömda Batsheva Dance Company utföra Virus med ledaren Ohad Naharin för några dagar sedan. En politisk resa med betoning på palestinakonflikten där provokation är huvudrätten. Publiken får se dansare, 16 stycken, med vita dräkter och svarta ben i förgrunden. Bakgrunden är en svart griffeltavla, ett plank där dansarna reagerar med vit krita i hand. Effekten skiljer sig. Ibland lyssnar man länge till kritans skrap som växer till ett vrål som när ett plan lyfter. Innan man ser att det blev en cirkel med ett budskap i. Ibland markerar den vita kritan dansarens kropp mot bakgrunden, nästintill ljudlöst.
>
> Dansen har skapats av den Martha Graham tränade Ohad Naharin. 1964 startade Graham danskompaniet och sedan 1990 är Naharin Batsheva Dance Companys konstnärlige ledare. Naharin har sedan dess skapat ett framgångsrikt, världsberömt, kritikerrosat kompani, mycket uppskattat i Israel.
> Första gången Ohad Naharin besökte Dansens Hus var 1995. Under kvällen förstår man varför han drar fullt hus. Det går inte att sluta tänka på det man sett.
> Vill du se honom visas dansinstallationen FURO på Judiska Teatern under våren. Premiär den 24 mars.
>
> Tänjer på sina gränser aldrig publikens
>
> Till skillnad från ovanstående dansare vill Akram Kahn, denna brittisk-bangladeshiske koreograf, inte provocera denna tredje gång han besöker Dansens hus. Snarare improvisera i exalterad takt medan publiken finner sig bli totalimponerad och hänförd.
>
>
> Verket heter third catalogue och är slutet på en trilogi som började med Polaroid Feet (2001) och Ronin (2003). Jag har inte sett de två tidigare verken men det hänför genom sin exakthet, både gällande musik och text. Kathak som hela framförandet går ut på betyder ”the art of storytelling” på sanskrit och är ursprungligen en hinduistisk tempelritual som med tiden utvecklats till underhållning
> hos de muslimska mogulerna.
>
> Det är såhär: man blir förälskad i Akram. I hans blick och totalt kontrollerade kropp. Han rör sig snabbt och lätt och otroligt vackert. Han berättar en historia där han är son till hjälten i Ronin. Han dör på slutet, givetvis inget annat än en heroisk död. Ingen tror något annat. När dansaren med sina imponerande musiker drar ut på tiden och verkar improvisera lite extra av bara farten är det ingen som protesterar eller skruvar på sig av besvär. Vi vet att det inte är ofta en storhet av detta slag ses på svensk dansscen.
>
> Sorgligt men ändå så hoppfullt
>
> Ljuset i salongen är tänt de tre timmar vi sitter och ser den tempeldansaren Em Theay med sina barn och barnbarn berätta om hur livet såg ut i Kambodja under Pol Pots regim. Med sina 75-år är hon en av få överlevande. Vi vänder blad efter blad i den översatta texten, för hon berättar också med ord om sitt liv. Det hela varvas med filmsnuttar, teaterliknande stycken och såklart dans. En unik tempeldans som ytterst få kan dansa. Theay lär sina barn och barnbarn på scenen, de skrattar och kivas, men allvaret finns hela tiden där.
> Det är en känslosam resa att göra med henne. Men det känns som ett privilegium.
>
> Anita Norrblom
>
> Anita_norrblom@hotmail.com
>
>
>
> Anita Norrblom
Historiskt arkiv · Ursprungligen publicerad 2013-03-20. Visa sidan hos Internet Archive · Ursprunglig adress