Scen20 mars 2013
Heart
Av Slynglararkivet
Återpublicerad från Slynglars historiska arkiv.
På genomresa i landet Livet
Now my heart is full av Clara Disen
Tre kvinnor och en man äntrar en liten förortsscen en höstaktig kväll i januari. Golvet är trasigt vitt och spetsdraperier hänger likt bleka, transparanta tapeter bakom de svarta stolarna och borden där rödvinsglas och karaffer kontrasterar i färg samtidigt som de signalerar vardag alternativt semester. Det tassas, stegas, böljar, smeks och viftas. Kvinna och man möts, kvinna och kvinna möts, hårtoppar kittlar öron, händer förs mot ansikten och en famn tar emot fallande kropp. Till synes livlösa blickar träffar publiken medan kroppsspråket säger något annat. Musiken rör sig i det spanska landskapet (med betoning på höftrytm) varvat med svag men inte kraftlös svensk gitarrmusik och poetisk text.
Det är premiär på Clara Diesens ”Now my heart is full” och salongen är fullsatt. När Frida Diesen inleder med sin låt ”The only one” och kommer till textraden: ”you’re the only one but you can’t have all of me you can’t have everything” sitter den svartklädda mannen och den vitklädda kvinnan ner. Det är detta par vi följer parallellt en med mor och dotter relation. Och det handlar om kärlek. Självklart känner vi igen gestaltandet av osäkerhet och längtan; sökandet efter trygghet och bekräftelse och efter att hitta sin själs spegelbild i den andra människan. Men hur gör man? Dialogen när paret har lagt sig för att sova handlar om närhet. Strävan efter att krypa så gott som innanför huden på varandra. ”Jag är nästan så nära dig som jag tror att du vill att jag ska vara,” säger kvinnan medan hon leker i mannens sträva hår. De somnar så.
När det inte är regelrätt och ”seriös” teater, utan dialogen till merparts består av sång och en del dans har mina fördomsklockor redan varnat mig för glatt tjohej och minutiöst koreograferade steg. Det är inte vad som bjuds. Inte alls. Ibland undrar jag om de improviserar eftersom blicken flackar och kropparnas rörelser inte korrelerar. Men det blir ju bra så. Det funkar ju eftersom deras ”misstag” får det att isa i bröstet. En vilja att mötas, vara samstämmiga men att fullkomligt mänskligt inte lyckas.
Musiken är ett viktigt fundament i ”Now my heart is full” och man kan undra om det är Clara Diesens favoritblandband som spelas för det är en salig blandning av Prince (”If I was your girlfriend”), diverse av Gipsy Kings och en och annan för mig okänd serenad. Det verkar som att tonkonsten i sig uttalar en slags förälskelse. Fast det är inte störande, snarare smått rörande.
Okej. Ärligt talat, jag hade föredragit mer snack, mer muntlig dialog och det är för att när de väl pratar så gör de det så bra. Det är smart, underhållande och stundtals omtumlande.
En eloge i alla fall till Frida Diesen som sjunger så mina knoppar brister och vars texter ömsom river sår ömsom plåstrar om. Andreas Rothlin Svensson ska också ha cred för sin insats. Att se så oberörd ut, för att ansträngningslöst vakna till liv i dialogen förtjänar ett väl godkänt betyg.
”Now my heart is full” är Clara Diesens femte verk uppsättning. Hon är verksam i dramatikergruppen på Lilla Elverket. Hennes senaste föreställning är ”Falling Water”som spelades på Lilla Elverket, Dramaten 2003. ”Now my heart is full” är ett samarbete mellan Sudden Clarity Company och moment:teater och spelas fram till den 23 januari på moment i Gubbängen. För mer information gå in på www.suddenclarityco.com och/eller info@moment.org.se
Idé, text och regi: Clara Diesen
Manus: Clara Diesen (i samarbete med ensemblen)
Ensemblen: Andrea Irving, Andreas Rothlin Svensson, Frida Diesen och Eva Jarne
Musikarrangemang: Mario Adamson (”Albino” av och med Andreas Rothlin Svensson, ”The only one” och ”Experimental” av och med Frida Diesen)
Ljussättning: Josefin Hinders
Scenografi: Astrid Stenberg
Scenografiassitent: Momo Tham
Regiassistent: Helena Thunell
Producent: Carita Ottosson
Anita Norrblom
På ett kafé, gräl.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
Now my heart is full av Clara Disen
Tre kvinnor och en man äntrar en liten förortsscen en höstaktig kväll i januari. Golvet är trasigt vitt och spetsdraperier hänger likt bleka, transparanta tapeter bakom de svarta stolarna och borden där rödvinsglas och karaffer kontrasterar i färg samtidigt som de signalerar vardag alternativt semester. Det tassas, stegas, böljar, smeks och viftas. Kvinna och man möts, kvinna och kvinna möts, hårtoppar kittlar öron, händer förs mot ansikten och en famn tar emot fallande kropp. Till synes livlösa blickar träffar publiken medan kroppsspråket säger något annat. Musiken rör sig i det spanska landskapet (med betoning på höftrytm) varvat med svag men inte kraftlös svensk gitarrmusik och poetisk text.
Det är premiär på Clara Diesens ”Now my heart is full” och salongen är fullsatt. När Frida Diesen inleder med sin låt ”The only one” och kommer till textraden: ”you’re the only one but you can’t have all of me you can’t have everything” sitter den svartklädda mannen och den vitklädda kvinnan ner. Det är detta par vi följer parallellt en med mor och dotter relation. Och det handlar om kärlek. Självklart känner vi igen gestaltandet av osäkerhet och längtan; sökandet efter trygghet och bekräftelse och efter att hitta sin själs spegelbild i den andra människan. Men hur gör man? Dialogen när paret har lagt sig för att sova handlar om närhet. Strävan efter att krypa så gott som innanför huden på varandra. ”Jag är nästan så nära dig som jag tror att du vill att jag ska vara,” säger kvinnan medan hon leker i mannens sträva hår. De somnar så.
När det inte är regelrätt och ”seriös” teater, utan dialogen till merparts består av sång och en del dans har mina fördomsklockor redan varnat mig för glatt tjohej och minutiöst koreograferade steg. Det är inte vad som bjuds. Inte alls. Ibland undrar jag om de improviserar eftersom blicken flackar och kropparnas rörelser inte korrelerar. Men det blir ju bra så. Det funkar ju eftersom deras ”misstag” får det att isa i bröstet. En vilja att mötas, vara samstämmiga men att fullkomligt mänskligt inte lyckas.
Musiken är ett viktigt fundament i ”Now my heart is full” och man kan undra om det är Clara Diesens favoritblandband som spelas för det är en salig blandning av Prince (”If I was your girlfriend”), diverse av Gipsy Kings och en och annan för mig okänd serenad. Det verkar som att tonkonsten i sig uttalar en slags förälskelse. Fast det är inte störande, snarare smått rörande.
Okej. Ärligt talat, jag hade föredragit mer snack, mer muntlig dialog och det är för att när de väl pratar så gör de det så bra. Det är smart, underhållande och stundtals omtumlande.
En eloge i alla fall till Frida Diesen som sjunger så mina knoppar brister och vars texter ömsom river sår ömsom plåstrar om. Andreas Rothlin Svensson ska också ha cred för sin insats. Att se så oberörd ut, för att ansträngningslöst vakna till liv i dialogen förtjänar ett väl godkänt betyg.
”Now my heart is full” är Clara Diesens femte verk uppsättning. Hon är verksam i dramatikergruppen på Lilla Elverket. Hennes senaste föreställning är ”Falling Water”som spelades på Lilla Elverket, Dramaten 2003. ”Now my heart is full” är ett samarbete mellan Sudden Clarity Company och moment:teater och spelas fram till den 23 januari på moment i Gubbängen. För mer information gå in på www.suddenclarityco.com och/eller info@moment.org.se
Idé, text och regi: Clara Diesen
Manus: Clara Diesen (i samarbete med ensemblen)
Ensemblen: Andrea Irving, Andreas Rothlin Svensson, Frida Diesen och Eva Jarne
Musikarrangemang: Mario Adamson (”Albino” av och med Andreas Rothlin Svensson, ”The only one” och ”Experimental” av och med Frida Diesen)
Ljussättning: Josefin Hinders
Scenografi: Astrid Stenberg
Scenografiassitent: Momo Tham
Regiassistent: Helena Thunell
Producent: Carita Ottosson
Anita Norrblom
På ett kafé, gräl.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
Historiskt arkiv · Ursprungligen publicerad 2013-03-20. Visa sidan hos Internet Archive · Ursprunglig adress