Litteratur28 januari 2005
Lyssell
Av Slynglararkivet
Återpublicerad från Slynglars historiska arkiv.
En litteraturvetenskaplig diskussion om tolkningen av Inger Edelfeldts Efter angelus
Inger Edelfeldts diktsvit Efter angelus från 2004 har mig veterligt ännu inte vederfarits någon större litteraturvetenskaplig analys. Vilka litteraturteorier kan då vara givande att applicera på detta verk? Låt oss i det följande diskutera några som kan tänkas vara användbara.
En teori som förmodligen kan komma med en hel del intressanta resultat är den feministiska läsningen. En konkret närläsning med feministiska glasögon vore en bra utgångspunkt för en analys. Denna kan bestå i att ställa kritiska frågor till dikten: Hur beskrivs mannen? Hur beskrivs kvinnan? Vem är dominant? Vem är underlägsen? Hur skildras sexualiteten? I vilken utsträckning är diktens kärlekspar avhängigt en kulturell kod? Vilka könsstereotyper finner vi? etcetera.
Det finns inget hinder för att behålla de feministiska glasögonen även vid användandet av andra teorier på denna text. Feminismen har dessutom många gånger inspirerats av teorier som psykoanalys, dekonstruktivism och strukturalism.
Hur skulle Gadamers hermeneutik fungera på Efter angelus? Edelfeldts verk är flerbottnat och innehåller mycket av mänsklig erfarenhet och allmängiltiga tankar, och skulle därför förmodligen ha en hel del att ge om det lästes med en hermeneutisk blick. I enlighet med Gadamers hermeneutik bör läsaren ta med sina fördomar och sin så kallade förförståelse vid läsningen av ett verk, samtidigt som han bör ha en öppenhet gentemot textens ”sanning”. Bara så kan han nå en full förståelse av verket.
En invändning mot hermeneutiken är att den kan vara litet ”konservativ”, den ägnar sig gärna åt äldre verk. Gadamers tankar om att varje generations läsning lägger till något till texten har förstås inte mycket att ge när det beträffar ett verk som ännu inte är ett år gammalt. Gadamer skriver uttryckligen: ”bedömningen av samtida konst [är] förtvivlat osäker för det vetenskapliga medvetandet.” (citerat efter Hallberg, s. 33) Trots detta menar jag att hermeneutiken skulle kunna ha en del att ge vid en läsning av Efter angelus.
Georges Poulet får företräda fenomenologien, en riktning inom litteraturvetenskapen som i hans utövande, inspirerat av Husserl, torde kunna ge intressanta resultat applicerad på Edelfeldts verk. Poulets metod består i att ”ställa sig bredvid” författaren för att försöka förstå verket från insidan, och komma åt författarintentionen. Hans studier av Prousts stora roman är välkända och mycket givande. Det är knappast troligt att hans metod skulle ge samma rika utdelning på en diktsvit som Edelfeldts, men för den skull får man inte tro att den inte skulle ge några resultat alls. Tvärtom skulle säkert en pouletsk läsning kunna ge en hel del intressanta inblickar i verket. Hans sätt att studera tiden i Proust och visa hur verket är uppbyggt av olika scener som placeras bredvid varandra snarare än genom ett kontinuerligt tidsflöde är intressant. Även Efter angelus består av olika scener eller fragment av scener. Hur förhåller sig dessa till varandra? Är tiden kontinuerlig eller har den snarare den ”rumsliga” dimension som Poulet har upptäckt i Prousts berättande? Är scenerna kronologiska eller förbinds de av någon annan logik?
Hermeneutiken och Poulets fenomenologiskt inspirerade läsning skulle således kunna ge intressanta inblickar i Edelfeldts verk. Ett helt annat sätt att analysera en text på står strukturalismen för. Denna är ju inte någon enhetlig skolbildning, men enkelt uttryckt kan den sägas bestå i ett försök att tillämpa Sassures lingvistikiska strukturalism på litteraturen. Strukturalismen är föga intresserad av författaren, utan texten allena står i fokus. Som framgår av namnet strukturalism är det förstås de underliggande strukturerna eller systemen i en text som man söker avtäcka. Det finns orsak att tro att denna teori skulle kunna komma med intressanta resultat vid en analys av Efter angelus. Det finns ju vissa temata som återkommer i verket, ord- och satsfigurer som alluderar på andra delar i boken, återkommande bilder etcetera. Det är inte otroligt att Efter angelus har en underläggande struktur som kan avtäckas. Däremot skulle knappast den mer narratologiskt inriktade strukturalismen, berättandets grammatik, ha speciellt mycket att ge i detta fall, skulle jag tro. Den passar naturligtvis bättre för prosa eller episk dikt. Efter angelus må till sin yta beskriva ett skeende, men det handlar inte om en entydig berättelse, snarare om bilder och scener som tillsammans utgör ett händelseförlopp, vilket endast kan stå klart med hjälp av läsaren för att fylla i de luckor som texten är full av.
Strukturalismen liknar delvis formalismen i det att den gärna studerar texten som form snarare än innehåll. Den kan söka formella egenskaper som konstituerar den underliggande strukturen, och här kan den ha mycket att ge vid en studie av Efter angelus. Man kan söka efter litterära grepp, metaforer och upprepningar etcetera.
De enkla strukturalistiska greppen som här diskuterats må fungera på Edelfeldts verk, men man bör samtidigt komma ihåg att strukturalismen inte längre har någon större betydelse i den litteraturvetenskapliga forskningen. Tron på den språkliga kodens entydighet har gått förlorad, menar Anders Pettersson (Entzenberg & Hansson 2, s. 9) och därför utförs inte någon större utsträckning strukturalistisk litteraturforskning. Strukturalismens grundläggande tanke, att applicera de lingvistiska teorierna på litteraturvetenskap, är således föga aktuella. Emellertid hindrar detta inte att en del av strukturalismens idéer fortfarande kan användas, med intressanta resultat, vid analysen av litterära verk.
Efter angelus är onekligen ett verk som inte öppnar sig helt för läsaren vid endast en läsning. Det krävs både eftertanke och analys för att fullt ut tillgodogöra sig boken. Med stor sannolikhet skulle dekonstruktivismen, en inriktning inom poststrukturalismen, ha en hel del att ge vid en analys. Att här gå in på alla möjligheter till isärplockande och ihopsättande av ett verk som dekonstruktionismen kan åstadkomma, låter sig inte göras, men några grepp kan ändå diskuteras. Exempelvis skulle en dekonstruktivistisk analys kunna börja med att leta efter dikotomier och motsatser i texten, och det finns en hel del: jag/du, liten flicka/ mycket gammal (s. 34), mjölk/ mansbröst (s. 52), dag/ natt (s. 76) för att ta några exempel. Vad vill texten säga med dessa motsatser bör man fråga sig. Jaques Derrida menade att denna typ av motsatspar alltid står i ett hierarkiskt förhållande till varandra. Vilken del av motsatsparen har företräde framför den andra, vilken är en avvikelse eller förvrängning?
Edelfeldts text är full av detaljer och meningar som i förstone kanske inte verkar ha så stor betydelse, men som en dekonstruktivist skulle kunna dra fram och analysera för att se hur detaljen understöder eller – hellre – motarbetar textens ytliga betydelse. På dessa detaljer i texten skulle man sedan kunna basera långa och analyserande texter som skulle visa verket i annorlunda vinklar och ur aspekter som Edelfeldt själv kanske aldrig hade tänkt på. Onekligen bjuder Efter angelus på en rik mängd stoff för en dekonstruktivistiskt sinnad forskare att filosofera över och skriva vidare på.
Psykoanalysen har med varierande resultat använts på litterära verk. Även om jag själv kan känna en viss tveksamhet inför dess vederhäftighet, kan det inte förnekas att den kan komma med intressanta uppslag och vinklar på texter. I en mycket enkel form inspirerad av Marie Bonaparte och Sigmund Freud handlar den om att den som gör en psykoanalytisk analys av ett verk genom kunskap om författarens biografi, kan finna uttryck för biografin i hans verk. I texten kan det finnas symboler och förtäckta betydelser som kanske inte är klara ens för författaren själv. Detta är psykoanalytikerns uppgift att lägga dessa i dagen. Kanske kan psykoanalytikern även komma till nya insikter om författarens biografi och tidiga traumata genom texten. Efter angelus skulle med stor sannolikhet kunna undersökas på detta sätt med intressanta resultat.
En annan form av psykoanalys är den som den franske forskaren Lacan representerar. Den går enkelt uttryckt ut på att finna vad Lacan kallar ”sprickor” i texten, och representanter för ”eros” (kärlek) och ”thanatos” (död). Även dessa tankar torde kunna appliceras på Edelfeldts diktsamling. Det är inte svårt att finna både thanatos och eros i verket; man kan faktiskt med fog hävda att boken är centrerad kring just dessa ämnen.
För att sammanfatta och konkludera: Många litteraturteorier skulle säkert på något vis kunna bidra till förståelsen av Inger Edelfeldts diktsvit Efter angelus, i synnerhet de ovan diskuterade. Av dessa skulle jag tro att hermeneutiken (trots Gadamers åsikter om tolkningen av nyare verk) och Poulets litteraturvetenskapliga fenomenologi skulle ha mest att ge. Även feminismen skulle nog kunna finna intressanta resultat om könsroller och sexualitet. För ett verk som har så många bottnar och inte automatiskt ger en bestämd läsning följer att inte heller en bestämd teori självklart är den mest lämpade för verkets analys.
Text och teckning: Anders Hedman.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
Inger Edelfeldts diktsvit Efter angelus från 2004 har mig veterligt ännu inte vederfarits någon större litteraturvetenskaplig analys. Vilka litteraturteorier kan då vara givande att applicera på detta verk? Låt oss i det följande diskutera några som kan tänkas vara användbara.
En teori som förmodligen kan komma med en hel del intressanta resultat är den feministiska läsningen. En konkret närläsning med feministiska glasögon vore en bra utgångspunkt för en analys. Denna kan bestå i att ställa kritiska frågor till dikten: Hur beskrivs mannen? Hur beskrivs kvinnan? Vem är dominant? Vem är underlägsen? Hur skildras sexualiteten? I vilken utsträckning är diktens kärlekspar avhängigt en kulturell kod? Vilka könsstereotyper finner vi? etcetera.
Det finns inget hinder för att behålla de feministiska glasögonen även vid användandet av andra teorier på denna text. Feminismen har dessutom många gånger inspirerats av teorier som psykoanalys, dekonstruktivism och strukturalism.
Hur skulle Gadamers hermeneutik fungera på Efter angelus? Edelfeldts verk är flerbottnat och innehåller mycket av mänsklig erfarenhet och allmängiltiga tankar, och skulle därför förmodligen ha en hel del att ge om det lästes med en hermeneutisk blick. I enlighet med Gadamers hermeneutik bör läsaren ta med sina fördomar och sin så kallade förförståelse vid läsningen av ett verk, samtidigt som han bör ha en öppenhet gentemot textens ”sanning”. Bara så kan han nå en full förståelse av verket.
En invändning mot hermeneutiken är att den kan vara litet ”konservativ”, den ägnar sig gärna åt äldre verk. Gadamers tankar om att varje generations läsning lägger till något till texten har förstås inte mycket att ge när det beträffar ett verk som ännu inte är ett år gammalt. Gadamer skriver uttryckligen: ”bedömningen av samtida konst [är] förtvivlat osäker för det vetenskapliga medvetandet.” (citerat efter Hallberg, s. 33) Trots detta menar jag att hermeneutiken skulle kunna ha en del att ge vid en läsning av Efter angelus.
Georges Poulet får företräda fenomenologien, en riktning inom litteraturvetenskapen som i hans utövande, inspirerat av Husserl, torde kunna ge intressanta resultat applicerad på Edelfeldts verk. Poulets metod består i att ”ställa sig bredvid” författaren för att försöka förstå verket från insidan, och komma åt författarintentionen. Hans studier av Prousts stora roman är välkända och mycket givande. Det är knappast troligt att hans metod skulle ge samma rika utdelning på en diktsvit som Edelfeldts, men för den skull får man inte tro att den inte skulle ge några resultat alls. Tvärtom skulle säkert en pouletsk läsning kunna ge en hel del intressanta inblickar i verket. Hans sätt att studera tiden i Proust och visa hur verket är uppbyggt av olika scener som placeras bredvid varandra snarare än genom ett kontinuerligt tidsflöde är intressant. Även Efter angelus består av olika scener eller fragment av scener. Hur förhåller sig dessa till varandra? Är tiden kontinuerlig eller har den snarare den ”rumsliga” dimension som Poulet har upptäckt i Prousts berättande? Är scenerna kronologiska eller förbinds de av någon annan logik?
Hermeneutiken och Poulets fenomenologiskt inspirerade läsning skulle således kunna ge intressanta inblickar i Edelfeldts verk. Ett helt annat sätt att analysera en text på står strukturalismen för. Denna är ju inte någon enhetlig skolbildning, men enkelt uttryckt kan den sägas bestå i ett försök att tillämpa Sassures lingvistikiska strukturalism på litteraturen. Strukturalismen är föga intresserad av författaren, utan texten allena står i fokus. Som framgår av namnet strukturalism är det förstås de underliggande strukturerna eller systemen i en text som man söker avtäcka. Det finns orsak att tro att denna teori skulle kunna komma med intressanta resultat vid en analys av Efter angelus. Det finns ju vissa temata som återkommer i verket, ord- och satsfigurer som alluderar på andra delar i boken, återkommande bilder etcetera. Det är inte otroligt att Efter angelus har en underläggande struktur som kan avtäckas. Däremot skulle knappast den mer narratologiskt inriktade strukturalismen, berättandets grammatik, ha speciellt mycket att ge i detta fall, skulle jag tro. Den passar naturligtvis bättre för prosa eller episk dikt. Efter angelus må till sin yta beskriva ett skeende, men det handlar inte om en entydig berättelse, snarare om bilder och scener som tillsammans utgör ett händelseförlopp, vilket endast kan stå klart med hjälp av läsaren för att fylla i de luckor som texten är full av.
Strukturalismen liknar delvis formalismen i det att den gärna studerar texten som form snarare än innehåll. Den kan söka formella egenskaper som konstituerar den underliggande strukturen, och här kan den ha mycket att ge vid en studie av Efter angelus. Man kan söka efter litterära grepp, metaforer och upprepningar etcetera.
De enkla strukturalistiska greppen som här diskuterats må fungera på Edelfeldts verk, men man bör samtidigt komma ihåg att strukturalismen inte längre har någon större betydelse i den litteraturvetenskapliga forskningen. Tron på den språkliga kodens entydighet har gått förlorad, menar Anders Pettersson (Entzenberg & Hansson 2, s. 9) och därför utförs inte någon större utsträckning strukturalistisk litteraturforskning. Strukturalismens grundläggande tanke, att applicera de lingvistiska teorierna på litteraturvetenskap, är således föga aktuella. Emellertid hindrar detta inte att en del av strukturalismens idéer fortfarande kan användas, med intressanta resultat, vid analysen av litterära verk.
Efter angelus är onekligen ett verk som inte öppnar sig helt för läsaren vid endast en läsning. Det krävs både eftertanke och analys för att fullt ut tillgodogöra sig boken. Med stor sannolikhet skulle dekonstruktivismen, en inriktning inom poststrukturalismen, ha en hel del att ge vid en analys. Att här gå in på alla möjligheter till isärplockande och ihopsättande av ett verk som dekonstruktionismen kan åstadkomma, låter sig inte göras, men några grepp kan ändå diskuteras. Exempelvis skulle en dekonstruktivistisk analys kunna börja med att leta efter dikotomier och motsatser i texten, och det finns en hel del: jag/du, liten flicka/ mycket gammal (s. 34), mjölk/ mansbröst (s. 52), dag/ natt (s. 76) för att ta några exempel. Vad vill texten säga med dessa motsatser bör man fråga sig. Jaques Derrida menade att denna typ av motsatspar alltid står i ett hierarkiskt förhållande till varandra. Vilken del av motsatsparen har företräde framför den andra, vilken är en avvikelse eller förvrängning?
Edelfeldts text är full av detaljer och meningar som i förstone kanske inte verkar ha så stor betydelse, men som en dekonstruktivist skulle kunna dra fram och analysera för att se hur detaljen understöder eller – hellre – motarbetar textens ytliga betydelse. På dessa detaljer i texten skulle man sedan kunna basera långa och analyserande texter som skulle visa verket i annorlunda vinklar och ur aspekter som Edelfeldt själv kanske aldrig hade tänkt på. Onekligen bjuder Efter angelus på en rik mängd stoff för en dekonstruktivistiskt sinnad forskare att filosofera över och skriva vidare på.
Psykoanalysen har med varierande resultat använts på litterära verk. Även om jag själv kan känna en viss tveksamhet inför dess vederhäftighet, kan det inte förnekas att den kan komma med intressanta uppslag och vinklar på texter. I en mycket enkel form inspirerad av Marie Bonaparte och Sigmund Freud handlar den om att den som gör en psykoanalytisk analys av ett verk genom kunskap om författarens biografi, kan finna uttryck för biografin i hans verk. I texten kan det finnas symboler och förtäckta betydelser som kanske inte är klara ens för författaren själv. Detta är psykoanalytikerns uppgift att lägga dessa i dagen. Kanske kan psykoanalytikern även komma till nya insikter om författarens biografi och tidiga traumata genom texten. Efter angelus skulle med stor sannolikhet kunna undersökas på detta sätt med intressanta resultat.
En annan form av psykoanalys är den som den franske forskaren Lacan representerar. Den går enkelt uttryckt ut på att finna vad Lacan kallar ”sprickor” i texten, och representanter för ”eros” (kärlek) och ”thanatos” (död). Även dessa tankar torde kunna appliceras på Edelfeldts diktsamling. Det är inte svårt att finna både thanatos och eros i verket; man kan faktiskt med fog hävda att boken är centrerad kring just dessa ämnen.
För att sammanfatta och konkludera: Många litteraturteorier skulle säkert på något vis kunna bidra till förståelsen av Inger Edelfeldts diktsvit Efter angelus, i synnerhet de ovan diskuterade. Av dessa skulle jag tro att hermeneutiken (trots Gadamers åsikter om tolkningen av nyare verk) och Poulets litteraturvetenskapliga fenomenologi skulle ha mest att ge. Även feminismen skulle nog kunna finna intressanta resultat om könsroller och sexualitet. För ett verk som har så många bottnar och inte automatiskt ger en bestämd läsning följer att inte heller en bestämd teori självklart är den mest lämpade för verkets analys.
Text och teckning: Anders Hedman.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
Historiskt arkiv · Ursprungligen publicerad 2005-01-28. Visa sidan hos Internet Archive · Ursprunglig adress