Lowenhielm

Den för tidigt döda
Slynglar fortsätter att lyfta fram stora skaldinnor ur svensk klassisk vitterhet. Denna vecka
bjuder vi på en dikt av Harriet Löwenhielm (1887-1918). Du kan läsa mer om denna
för tidigt bortgångna skaldinna på denna fina internetsida
Beatrice-Aurore
I gamla sta'n, vid Kornhamnstorg,
i Hallbecks antikvariat
en gammal drömbok köpte jag
i folioformat.
Sen drömde jag förliden natt
om Beatrice-Aurore.
Det är en gammal käresta
väl död sen många år.
Hon stod mig när, hon tog min hand,
hon manade mig: Kom!
Med ens förstod jag, att hon var
den enda jag tyckt om.
Vi gingo i en lindallé
på gula, våta blad,
och tårar sköljde på min kind
och jag var ändå glad.
Vi gingo länge hand i hand
och talade som barn.
Så stodo vi med ens framför
en gammal väderkvarn.
Jag sade: Beatrice-Aurore,
säg vill du bliva min?
Ta fatt mig då! hon ropade
och slank i dörren in.
Och jag sprang in och letade
i alla dunkla vrår
och ropade, men ingenstans
fanns Beatrice-Aurore.
Jag vaknade vid att jag grät
och kände hjärtats sting,
och i min drömbok sökte jag,
men där stod ingenting..
.
.
.
.
.
.
.
.
.

---

Historiskt arkiv · Ursprungligen publicerad 2005-01-28. Visa sidan hos Internet Archive · Ursprunglig adress