Litteratur27 april 2006
Komma
Av Slynglararkivet
Återpublicerad från Slynglars historiska arkiv.
Tidskriften Komma kommenteras
Komma kallar sig anspråkslöst en ny litteraturtidskrift, med ett namn lånat från en liknande tidskrift från 60-talet. Det är en trevlig litteraturtidskrift som blandar poesi med teoretiska artiklar. Det är ett trevligt första nummer som legat ute ett tag nu. Inte minst behövs det en ny litteraturtidskrift nu när så många av de äldre försvunnit. (Jag sörjer dock inte BLM som på slutet bara ville vara någon sorts Pop fast utan innehåll. Gamla BLM däremot...)
De teoretiska artiklarna i Komma tycker jag har bra anslag, men borde vara mer djuplodande. Inte minst gäller det Magnus Bergs artikel om rossymbolik i poesin. Han diskuterar denna i några svenska poeters lyrik och jämför även med egna dikter och drömmar. Det är intressant och skarpsinnigt men man saknar en djupare historik och analys. Man vill ha mer. Det samma kan sägas om Cecilia Liljeqvists författarskola. Den känns inte så givande men skulle kanske kunna bli när kommande delar publiceras.
Av den litterära inslagen, vilka jag får anta är specialskrivna för tidskriften, fastnade jag särskilt för Ann Jäderlunds. Hennes poesi har inte tilltalat mig så mycket förut men nu känner jag mig berörd vid läsandet av hennes alster i Komma. Hon ger oss spännande språkexperiment och mystiska bilder i sin diktsvit. Det enda som stör är att texten är satt kursiv och stundtals spärrad stil. Det gör dikterna mer svårlästa än de hade behövt vara och tillför i mitt tycke inget.
En annan text som är spännande är Maria Vedins nostalgiska novell med incestuösa inslag. Hon skriver flyhänt och det finns en friskhet i hennes språk. Det samma kan sägas om Veronica Härkönens bidrag. Är det prosa eller poesi? Det spelar ingen roll. Roligt och fyndigt är det. Mindre bra tycker jag om Mattias Alkbergs lätt Sonnevidoftande dikt ”Nyårsafton 2004” och Peo Rasks dikter. Den förras dikt är föga originell och hade kanske utmönstrats om inte Alkberg också vore känd poppsångare. Rasks dikter i lite amerikansk pratig stil känns något tröttsamma och hade nog vunnit på en mer stringent avfattning. Han hävdar enligt tidskriftens hemsida att Joy Division är och förblir det bästa i musikväg (vilket han givetvis har rätt i). Man undrar hur det skulle bli om Rask läte sig inspireras av Ian Curtis enkla men effektiva och symbolspäckade lyrik...
Tidskriftens layouten är över lag snygg och ren, med en och annan bild som lättar upp intrycket. Min enda invändning är att det saknas sidnummer i innehållsförteckningen, men det är säkert fixat till nästa nummer. Som sagt: Komma behövs. Må den leva ett långt liv.
Anders Hedman
Kommas ansvarige utgivare Peo Rask
Komma kallar sig anspråkslöst en ny litteraturtidskrift, med ett namn lånat från en liknande tidskrift från 60-talet. Det är en trevlig litteraturtidskrift som blandar poesi med teoretiska artiklar. Det är ett trevligt första nummer som legat ute ett tag nu. Inte minst behövs det en ny litteraturtidskrift nu när så många av de äldre försvunnit. (Jag sörjer dock inte BLM som på slutet bara ville vara någon sorts Pop fast utan innehåll. Gamla BLM däremot...)
De teoretiska artiklarna i Komma tycker jag har bra anslag, men borde vara mer djuplodande. Inte minst gäller det Magnus Bergs artikel om rossymbolik i poesin. Han diskuterar denna i några svenska poeters lyrik och jämför även med egna dikter och drömmar. Det är intressant och skarpsinnigt men man saknar en djupare historik och analys. Man vill ha mer. Det samma kan sägas om Cecilia Liljeqvists författarskola. Den känns inte så givande men skulle kanske kunna bli när kommande delar publiceras.
Av den litterära inslagen, vilka jag får anta är specialskrivna för tidskriften, fastnade jag särskilt för Ann Jäderlunds. Hennes poesi har inte tilltalat mig så mycket förut men nu känner jag mig berörd vid läsandet av hennes alster i Komma. Hon ger oss spännande språkexperiment och mystiska bilder i sin diktsvit. Det enda som stör är att texten är satt kursiv och stundtals spärrad stil. Det gör dikterna mer svårlästa än de hade behövt vara och tillför i mitt tycke inget.
En annan text som är spännande är Maria Vedins nostalgiska novell med incestuösa inslag. Hon skriver flyhänt och det finns en friskhet i hennes språk. Det samma kan sägas om Veronica Härkönens bidrag. Är det prosa eller poesi? Det spelar ingen roll. Roligt och fyndigt är det. Mindre bra tycker jag om Mattias Alkbergs lätt Sonnevidoftande dikt ”Nyårsafton 2004” och Peo Rasks dikter. Den förras dikt är föga originell och hade kanske utmönstrats om inte Alkberg också vore känd poppsångare. Rasks dikter i lite amerikansk pratig stil känns något tröttsamma och hade nog vunnit på en mer stringent avfattning. Han hävdar enligt tidskriftens hemsida att Joy Division är och förblir det bästa i musikväg (vilket han givetvis har rätt i). Man undrar hur det skulle bli om Rask läte sig inspireras av Ian Curtis enkla men effektiva och symbolspäckade lyrik...
Tidskriftens layouten är över lag snygg och ren, med en och annan bild som lättar upp intrycket. Min enda invändning är att det saknas sidnummer i innehållsförteckningen, men det är säkert fixat till nästa nummer. Som sagt: Komma behövs. Må den leva ett långt liv.
Anders Hedman
Kommas ansvarige utgivare Peo Rask
Historiskt arkiv · Ursprungligen publicerad 2006-04-27. Visa sidan hos Internet Archive · Ursprunglig adress