Litteratur20 februari 2005
Vera
Av Slynglararkivet
Återpublicerad från Slynglars historiska arkiv.
Motbjudande insikt om klasskillnader och könsmaktsordning
Efterkrigstidens England. Vera Drake, medelålders gift kvinna med två vuxna, hemmavarande barn. Familjen samsas om utrymmet i en trång, murrig lägenhet i ett av Londons arbetarkvarter. Oklanderligt klädd i prydlig ullkappa och en svart liten hätta bak på skulten, går Vera Drake runt med lätta steg. Putsar silver åt rika, kokar te åt fattiga.
Pysslar om sjuka och ensamstående. Hon möter många nedstämda ansikten på sin dagliga rundor. Som uttrycker leda, ensamhet och uppgivenhet.
Vera Drake bemöter dem alla med samma innötta fras: ”jag sätter på lite te åt dig, så ska du se att allt blir bättre”. Och ser ut på fullaste allvar ut att mena det.
Vera Drake är godheten självt personifierad. Tror det bästa om alla. Nästan plågsamt naiv och käck i sin iver att ständigt vilja vara till lags.
Vad varken familjen eller grannarna känner till är att hon vid sidan av utför illegala aborter på unga kvinnor i området. Vera Drakes inställning till denna syssla är dock lika självklar och otvungen som de övriga hon utför. Hennes strävan är att hjälpa människor i nöd – oavsett med vad eller hur. Om unga kvinnor ”hamnar i knipa” ser hon det som sin skyldighet att infinna sig hos dem med sin ”speciella väska”, fylld med diverse redskap för ändamålet. Det handlar om kvinnor som inte har råd att uppsöka en psykiatriker och därmed går miste om ett samtycke från samhällets sida. Och en lagenlig abort på ett privat sjukhem, utförd av läkare.
Regissören Mike Leigh har ett grepp om skådespelarna som imponerar. Karaktärerna skildras med en värme som känns både äkta och trovärdig. Men trots närheten till dem, blir berättartonen aldrig sentimental. Just anspråkslösheten förstärker insikten om arbetarklassens bedrövliga villkor, inte minst inför rättvisan. Träffsäkerheten i såväl bildspråk som repliker hjälper till. Inget lämnas åt slumpen. Vera Drakes tankar och känslor blir omedelbart våra.
Filmen utgår dock inte bara utifrån ett klassperspektiv. Mike Leigh riktar lika mycket blicken mot rådande könsmaktsordning.
Om det var männen som tog initiativ till sexuellt umgänge med sina fruar och flickvänner, var det uteslutande kvinnornas börda och ansvar i händelse av en ofrivillig graviditet.
Och medsystrarna som fanns där för att assistera – när och om de ville avbryta den.
Männen trädde åter fram när det var dags för det utdelande straffet i lagens namn.
Det var de som satt i rättsalarna och avkunnade domarna. Som därmed hade makten över såväl de ”assisterande” medsystrarnas öde, som sina fruars och flickvänners kroppar.
En intressant men motbjudande insikt. Likafullt en realitet för många kvinnor – än idag.
Mike Leigh har definitivt gett oss något att fundera på.
/Catharina B Tunestad
Betyg: 4 av totalt 5
Fakta:
”Vera Drake” har bl. a utsetts till vinnare av Guldlejonet i Venedig 2004 för bästa film och skådespelerska (Imelda Staunton som spelar huvudrollen).
Premiär: den 11 februari 2005 på biograf Sture i Stockholm.
Regi: Mike Leigh
I rollerna: Imelda Staunton, Philip Davis, Heather Craney, Daniel Hatcloff, Alex Kelly, Daniel Mays, Adrian Scarborough m. fl.
Längd: 124 minuter
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
Efterkrigstidens England. Vera Drake, medelålders gift kvinna med två vuxna, hemmavarande barn. Familjen samsas om utrymmet i en trång, murrig lägenhet i ett av Londons arbetarkvarter. Oklanderligt klädd i prydlig ullkappa och en svart liten hätta bak på skulten, går Vera Drake runt med lätta steg. Putsar silver åt rika, kokar te åt fattiga.
Pysslar om sjuka och ensamstående. Hon möter många nedstämda ansikten på sin dagliga rundor. Som uttrycker leda, ensamhet och uppgivenhet.
Vera Drake bemöter dem alla med samma innötta fras: ”jag sätter på lite te åt dig, så ska du se att allt blir bättre”. Och ser ut på fullaste allvar ut att mena det.
Vera Drake är godheten självt personifierad. Tror det bästa om alla. Nästan plågsamt naiv och käck i sin iver att ständigt vilja vara till lags.
Vad varken familjen eller grannarna känner till är att hon vid sidan av utför illegala aborter på unga kvinnor i området. Vera Drakes inställning till denna syssla är dock lika självklar och otvungen som de övriga hon utför. Hennes strävan är att hjälpa människor i nöd – oavsett med vad eller hur. Om unga kvinnor ”hamnar i knipa” ser hon det som sin skyldighet att infinna sig hos dem med sin ”speciella väska”, fylld med diverse redskap för ändamålet. Det handlar om kvinnor som inte har råd att uppsöka en psykiatriker och därmed går miste om ett samtycke från samhällets sida. Och en lagenlig abort på ett privat sjukhem, utförd av läkare.
Regissören Mike Leigh har ett grepp om skådespelarna som imponerar. Karaktärerna skildras med en värme som känns både äkta och trovärdig. Men trots närheten till dem, blir berättartonen aldrig sentimental. Just anspråkslösheten förstärker insikten om arbetarklassens bedrövliga villkor, inte minst inför rättvisan. Träffsäkerheten i såväl bildspråk som repliker hjälper till. Inget lämnas åt slumpen. Vera Drakes tankar och känslor blir omedelbart våra.
Filmen utgår dock inte bara utifrån ett klassperspektiv. Mike Leigh riktar lika mycket blicken mot rådande könsmaktsordning.
Om det var männen som tog initiativ till sexuellt umgänge med sina fruar och flickvänner, var det uteslutande kvinnornas börda och ansvar i händelse av en ofrivillig graviditet.
Och medsystrarna som fanns där för att assistera – när och om de ville avbryta den.
Männen trädde åter fram när det var dags för det utdelande straffet i lagens namn.
Det var de som satt i rättsalarna och avkunnade domarna. Som därmed hade makten över såväl de ”assisterande” medsystrarnas öde, som sina fruars och flickvänners kroppar.
En intressant men motbjudande insikt. Likafullt en realitet för många kvinnor – än idag.
Mike Leigh har definitivt gett oss något att fundera på.
/Catharina B Tunestad
Betyg: 4 av totalt 5
Fakta:
”Vera Drake” har bl. a utsetts till vinnare av Guldlejonet i Venedig 2004 för bästa film och skådespelerska (Imelda Staunton som spelar huvudrollen).
Premiär: den 11 februari 2005 på biograf Sture i Stockholm.
Regi: Mike Leigh
I rollerna: Imelda Staunton, Philip Davis, Heather Craney, Daniel Hatcloff, Alex Kelly, Daniel Mays, Adrian Scarborough m. fl.
Längd: 124 minuter
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
Historiskt arkiv · Ursprungligen publicerad 2005-02-20. Visa sidan hos Internet Archive · Ursprunglig adress