Litteratur17 oktober 2004
Gosskoren
Av Slynglararkivet
Återpublicerad från Slynglars historiska arkiv.
Alla kan sjunga, nästan
Denna film visste jag att jag ville se bara av filmaffischen. Detta en liten expose över den goda viljan för en lärare som arbetar i motvind. Detta är främst en visuell och audioell film med många detaljer i bild och musik. Den är delvis smörig och sentimental, men det är inte ett problem egentligen.
Jag rörs till tårar över hjälten i denna film, den lilla tjocka och skalliga läraren, den misslyckade musikern som tar skitjobbet som ondningsansvarig lärare för unga varartiga skolpokar på skolan Dammens botten.
Självklart drillar han de bråkiga pojkarna till excellens genom sin tidigare odugliga musik som får helt nytt liv genom gosskören.
Man vet handlingen innan, men som i en opera spelar detta ingen roll. Man vill se och höra hur de som gjort filmen löst det hela denna gång.
Filmen kunde vara ännu lite bättre om den inte haft lite rasistiska smyginslag, som att den mörkhyade pojken för tjäna som notställ när alla andra får sjunga. Jag tycker också filmen flyr det mörka inslaget med den onda pojkens för enkla sorti för enkelt för att det skall bli mer substansiellt, men så kan det vara med filmer.
Albin Axén
Regi: Christophe Barratier
I rollerna: Gérard Jugnot, François Berléand, Kad Mérad, Jacques Perrin
Land: Frankrike
Produktionsår: 2003
Längd: 95 min
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
Denna film visste jag att jag ville se bara av filmaffischen. Detta en liten expose över den goda viljan för en lärare som arbetar i motvind. Detta är främst en visuell och audioell film med många detaljer i bild och musik. Den är delvis smörig och sentimental, men det är inte ett problem egentligen.
Jag rörs till tårar över hjälten i denna film, den lilla tjocka och skalliga läraren, den misslyckade musikern som tar skitjobbet som ondningsansvarig lärare för unga varartiga skolpokar på skolan Dammens botten.
Självklart drillar han de bråkiga pojkarna till excellens genom sin tidigare odugliga musik som får helt nytt liv genom gosskören.
Man vet handlingen innan, men som i en opera spelar detta ingen roll. Man vill se och höra hur de som gjort filmen löst det hela denna gång.
Filmen kunde vara ännu lite bättre om den inte haft lite rasistiska smyginslag, som att den mörkhyade pojken för tjäna som notställ när alla andra får sjunga. Jag tycker också filmen flyr det mörka inslaget med den onda pojkens för enkla sorti för enkelt för att det skall bli mer substansiellt, men så kan det vara med filmer.
Albin Axén
Regi: Christophe Barratier
I rollerna: Gérard Jugnot, François Berléand, Kad Mérad, Jacques Perrin
Land: Frankrike
Produktionsår: 2003
Längd: 95 min
.
..
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
Historiskt arkiv · Ursprungligen publicerad 2004-10-17. Visa sidan hos Internet Archive · Ursprunglig adress