Litteratur2 maj 2004
Christ
Av Slynglararkivet
Återpublicerad från Slynglars historiska arkiv.
Först vill vi ge dig möjligheten att se det troligen bästa just nu på Internet, en animerad sekvens av Liselott Watkins, klicka på "rörligt" sedan på hennes namn,
## The passion of the Christ
Denna film är på både ont och gott en film av en actionskådespelare som vill
förmedla ett andligt budskap.
Mel Gibson använder de verktyg han har erfarenhet av, smockor, smash-ljudeffekter och
blodskvätt, dripp dropp.
Musiken är Bam Bam piiip piiip - inget vidare, låter mer som hämtad ur en skotsk svärdfäktarfilm.
Ambitionen att skapa filmen med historiskt genuina folkslag och arameiska som språk är bra. Att den skall vara antisemitisk anser jag inte, både romare och judar skildras i filmen som skräp. Romarna framställs som värst, som skrattande sadister.
Alla utom några få beskrivs som hämtade ur ett slags våldsamt Ankeborg och njuter av tortyr.
En av missarna är att människorna i filmen inte framställs som mer mänskliga och därmed värda ett offer och ett lidande.
Det finns vissa likheter med filmen Ondskan, hjälten som får sin revansch efter alla slag, till publikens
lättnad.
Det är också detta som ger mig den behållning jag får, men översatt i kristna termer.
För det känns inte som en kristen film, men väl som en slags historierekonstruktion.
Jag upplever plötsligt mer av innebörden i att Jesus även älskade de som slog honom och han offrade sig för att visa det. Ett offer ingen skall behöva göra om.
Albin Axén
.
.
.
## The passion of the Christ
Denna film är på både ont och gott en film av en actionskådespelare som vill
förmedla ett andligt budskap.
Mel Gibson använder de verktyg han har erfarenhet av, smockor, smash-ljudeffekter och
blodskvätt, dripp dropp.
Musiken är Bam Bam piiip piiip - inget vidare, låter mer som hämtad ur en skotsk svärdfäktarfilm.
Ambitionen att skapa filmen med historiskt genuina folkslag och arameiska som språk är bra. Att den skall vara antisemitisk anser jag inte, både romare och judar skildras i filmen som skräp. Romarna framställs som värst, som skrattande sadister.
Alla utom några få beskrivs som hämtade ur ett slags våldsamt Ankeborg och njuter av tortyr.
En av missarna är att människorna i filmen inte framställs som mer mänskliga och därmed värda ett offer och ett lidande.
Det finns vissa likheter med filmen Ondskan, hjälten som får sin revansch efter alla slag, till publikens
lättnad.
Det är också detta som ger mig den behållning jag får, men översatt i kristna termer.
För det känns inte som en kristen film, men väl som en slags historierekonstruktion.
Jag upplever plötsligt mer av innebörden i att Jesus även älskade de som slog honom och han offrade sig för att visa det. Ett offer ingen skall behöva göra om.
Albin Axén
.
.
.
Historiskt arkiv · Ursprungligen publicerad 2004-05-02. Visa sidan hos Internet Archive · Ursprunglig adress