Litteratur4 september 2004
Andersson
Av Slynglararkivet
Återpublicerad från Slynglars historiska arkiv.
Dantes Inferno i filmrutor
Max Andersson
Namnet Max Andersson är främst förknippat med tecknade serier med en humor svartare och starkare än en kopp serbiskt kaffe. Emellertid ägnade han sig en period åt film också, och föga förvånande är även hans filmer mörka, existentiella och oerhört starka.
Det handlar om kortfilmer gjorda med enkel utrustning och låga kostnader, men där idéerna och skådespeleriet (i de fall sådant förekommer) gör dem till något helt eget inom filmen. Givetvis uppskattar inte alla Anderssons svarta värld, men för den lilla smala elit som instämmer med Johan Johansson när han sjunger "Om din humor finns i galgen får du kul, min vän", är dessa filmer något av det käraste och vackraste.
På den videokassett som svenska filminstitutet givit ut under namnet "Spik-bebis och andra gränsfall" finner vi samtliga filmer Andersson regisserat. Stämningen sätts av en mardrömslik tecknad rockvideo till bandet The Cures "One Hundred Years" och ångesten släpper inte i filmerna "Ingen kommentar", "Spik-bebis" och "Varför är det så mycket svart". "Lolita separerar" är dock lite annorlunda. Det är ett relationsdrama hos ett ungt par och en förortslägenhet. Den svarta humorn slår här rekord i absurditeter.
Gränsfallet Max Anderssons filmer tilltalar knappast de stora massorna. Men du som tilltalas blir desto mer nöjd efter en mörk kväll i hans filmers sällskap.
Anders Hedman
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
Max Andersson
Namnet Max Andersson är främst förknippat med tecknade serier med en humor svartare och starkare än en kopp serbiskt kaffe. Emellertid ägnade han sig en period åt film också, och föga förvånande är även hans filmer mörka, existentiella och oerhört starka.
Det handlar om kortfilmer gjorda med enkel utrustning och låga kostnader, men där idéerna och skådespeleriet (i de fall sådant förekommer) gör dem till något helt eget inom filmen. Givetvis uppskattar inte alla Anderssons svarta värld, men för den lilla smala elit som instämmer med Johan Johansson när han sjunger "Om din humor finns i galgen får du kul, min vän", är dessa filmer något av det käraste och vackraste.
På den videokassett som svenska filminstitutet givit ut under namnet "Spik-bebis och andra gränsfall" finner vi samtliga filmer Andersson regisserat. Stämningen sätts av en mardrömslik tecknad rockvideo till bandet The Cures "One Hundred Years" och ångesten släpper inte i filmerna "Ingen kommentar", "Spik-bebis" och "Varför är det så mycket svart". "Lolita separerar" är dock lite annorlunda. Det är ett relationsdrama hos ett ungt par och en förortslägenhet. Den svarta humorn slår här rekord i absurditeter.
Gränsfallet Max Anderssons filmer tilltalar knappast de stora massorna. Men du som tilltalas blir desto mer nöjd efter en mörk kväll i hans filmers sällskap.
Anders Hedman
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
Historiskt arkiv · Ursprungligen publicerad 2004-09-04. Visa sidan hos Internet Archive · Ursprunglig adress